“Musiken är min psykolog, min bästa lekkamrat och den ger mig evigt liv. Min psykolog när jag skriver ner mina tankar och känslor, min bästa lekkamrat när jag spelar in och producerar och när jag dör finns musiken kvar, så en del av mig finns alltid kvar. Tack, musiken”!


Om hur det hela började…
Jag har alltid sysslat med musik, det började redan i sexårsåldern då jag tog ut egna låtar på pianot – då var musik mest toner för mig och inte så mycket ord. Jag var rastlös också, så det här med noter var inte min grej. Det handlade mycket om gehör. Det var samma sak med gitarren. Jag kunde inte spela och försökte alltid komma undan på musiklektionerna. Men en dag fick jag ett ”ryck” när jag hittade morsans gamla gitarr. Det var bara två strängar kvar på den, men så började jag öva och under ett års tid var det ingenting annat än gitarr som gällde. Jag spelade dag och natt. Egentligen undrar jag om jag har utvecklats så mycket mer gitarrmässigt sen det där året. Jo, jag skaffade fler strängar.

På högstadiet och i gymnasiet startade jag egna band, och det var under den här tiden som musiken började övergå från hobby till att bli en stor del av mig och hela min identitet. Jag hade bland annat ett band som hette Ted under en period, som nådde framgång lokalt i Stockholm. Vi hördes i lokalradion och spelade bland annat på P3 Popstad. Men efter några år så lade vi ner bandet pga. slitningar och olikheter – vi ville åt olika håll och vissa ville satsa mer än andra. Det var min musikaliska själsfrände Daniel som sjöng mina låtar på den tiden, eftersom han var den som sjöng bäst. Men efter Ted så kände jag att jag själv ville sjunga, eftersom det var jag som skrev låtarna. Och så fick det bli.

Gick min egen väg…
Jag kände efter att bandet hade lagts ner att jag var trött på att behöva kompromissa och att hela tiden få kämpa för att få igenom det jag ville, så jag bestämde mig för att gå min egen väg. Att få bestämma varenda liten detalj själv kändes väldigt lockande och befriande, när man var van vid att hela tiden få motstånd. Sedan dess har jag gjort i princip allting från att skriva låtar till att arrangera och spela in helt själv.

Om att kasta sig utför stupet…
Ganska snabbt efter att vi lade ner bandet så drabbades jag av en livskris. Det var ett otroligt tomrum som infann sig. Jag hade ju i princip hängt upp hela mitt liv på det där bandet, så när det inte fanns kvar kändes det som att mitt liv var meningslöst. Jag hade inget annat. När en långvarig relation dessutom tog slut kände jag att jag inte hade något att förlora så jag hyrde ut lägenheten hemma i Stockholm och åkte till USA. Det var min självbevarelsedrift som krävde en förändring för att jag inte skulle gå under. Mitt liv var ett ekorrhjul utan mening. Jag reste runt en hel del, träffade människor som jag fick bo hos, men var också ensam under perioder. Gitarren följde som tur var med mig och jag började skriva musik igen. Började spela. När jag kom hem igen satte jag ord och musik på de känslor och stämningar jag samlade på mig under min vistelse. Det är mycket av detta som finns med på min skiva nu. Resan till USA hjälpte mig helt klart att komma vidare, även om jag fortfarande dras med spillrorna av krisen.

Svenska texter…
Jag hade alltid skrivit engelska texter, vilket kändes ganska naturligt eftersom de flesta av mina förebilder också gjorde det. Men jag funderade då och då på att skriva på svenska, men mina försök kändes mest banala. Det var först under min kris som jag lyckades skriva en svensk text som jag tyckte var bra. Och efter den så rullade det bara på. Det var som att jag helt plötsligt kom på hur jag skulle göra. Tack, krisen?

Om den kommande skivan…
Jag har valt ut 12 låtar, främst från tiden i USA och direkt efter att jag kommit tillbaka till Sverige igen. Texterna handlar mycket om kärlek och relationer, men jag har också försökt att sätta ord på den kris jag genomgick då och mitt sökande efter mening i livet. Om att aldrig känna att man är där man ska vara och hela tiden en känsla av att livet börjar runt hörnet.

Rent musikaliskt har jag strävat efter att använda så mycket riktiga instrument som möjligt. Jag spelar själv gitarr, piano, bas och trummor, och när det gäller andra instrument som t.ex. cello och trumpet, som jag inte kan spela, har jag tagit in andra musiker. Min tanke har varit att låta texterna vara i fokus och att inte krångla till det med för många pålägg. Det är lätt hänt att man gör för mycket. Bara för att det finns 40 kanaler till förfogande, betyder inte att man måste utnyttja dem alla. Och jag har väl lyckats ganska bra med det på de flesta av låtarna i alla fall.












 

www.facebook.com/martinekman
www.myspace.com/martinekman